Tre vägar till fler lågtröskeljobb
Rapporten analyserar tre sätt att öka antalet lågtröskeljobb. Den första är trepartslösningar som etableringsjobben, där stat och parter samarbetar – en modell med potential men som hittills resulterat i färre än 100 anställningar. Den andra är att parterna själva tecknar särskilda kollektivavtal för nya typer av enklare tjänster med lägre ingångslöner. Den tredje är politiska lösningar i linje med Tysklands mini-jobb.
Fallstudien av Tyskland visar att mini-jobben bidragit till att landet gått från 12 procents arbetslöshet i slutet av 1990-talet till 3,8 procent i dag. Samtidigt finns nackdelar, särskilt inlåsningseffekter där äldre och kvinnor riskerar att fastna i deltidsarbete.
– Den viktigaste lärdomen från Tyskland är inte de låga lönerna, utan den administrativa enkelheten. Anställningsformen är enkel och tydlig för både arbetsgivare och anställd – något som svenska subventionerade anställningar sällan är, säger Lotta Stern.
Komplement, inte ersättning
Rapporten betonar att lågtröskeljobb inte är ett mål i sig, utan ett nödvändigt komplement till utbildning och övrig arbetsmarknadspolitik. Författarna lyfter också fram att arbetsuppgifter kan omfördelas inom organisationer – så kallad job carving – för att skapa tjänster anpassade efter de arbetssökandes faktiska kompetens.
Slutsatsen är att alternativet – ett varaktigt utanförskap för en stor grupp – riskerar att få betydligt allvarligare ekonomiska och sociala konsekvenser.